troslund

Igår var jag på WTAI. En endagsfestival i Göteborg, för alla er som inte visste det.
Jag är ingen festival människa. Har aldrig varit. Men nu när Coldplay skulle spela så är jag såklart tvungen att slaviskt följa min pojkvän och stötta honom i sin bromance... Nej, jag skojar bara. Men vi åkte väl dit främst för Coldplay i alla fall.
Vi tog det varmaste tåget i hela världen till Göteborg där Jakobs kusin mötte upp oss. Vi hämtade även upp hans kompis och hennes pojkvän, som också skulle till WTAI. Väl hos kusinen så åt vi, kyckling, sallad och några konstiga utdragna köttbullar som såg ut som grillat kattbajs ungefär. Men det smakade bra :)
Vi gick till festivalen lagom till Paolo Nutini började spela. Det var mysigt att sitta i gräset och bara lyssna typ. Efter det tog vi oss till andra scenen där Daniel Adams-Ray spelade. Han var bra, men hade lite konstiga remixer på några av sina låtar. Gubben i lådan var lätt den bästa låten som spelades. Tycker nog att han var bättre på Mangos.
Sedan gick vi tillbaka och satte oss i gräset och lyssnade på The Ark. Näst efter Coldplay så var nog de det bästa bandet. Vi gick och åt, drack en massa vatten för det var helt galet varmt. Jag "solade ju inte" som jag alltid säger, och tog inte på någon solkräm. Så idag får jag ångra detta. GROVT.
I alla fall, tillslut hade Glasvegas spelat färdigt, som jag förövrigt tyckte var kassa, och jag och Jakob gick fram för att fixa bra platser så vi kunde se så bra som möjligt. Att komma längst fram var helt omöjligt, men vi stod nog bara några tiotal meter ifrån scenen ändå. Och tillslut, efter tusen års väntan, så började de äntligen. Jag hamnade till min stora förtret bakom en kille som var ett huvud längre än mig och som gärna sträckte upp armarna i luften för att sedan låta händerna vila bakom nacken (som man gör när man lägger sig i gräset och njuter av sommaren typ) och det gjorde att jag inte såg något. När jag tillslut lyckats ställa mig brevid honom och såg asbra, ja, då står han där. Mannen, myten, legenden. Någon som jag aldrig skulle vilja träffa i en mörk gränd. 50+ - ett STORT Coldplayfan. Han står precis bakom mig. Hoppar som en dåre och gnider sin mage mot min rygg, sitt skrev mot min rumpa. Han skriker för kung och fosterland - som om Coldplay skulle höra honom och plocka upp honom på scenen..? Han vill att hela Göteborg ska höra att HAN är ett äkta fan. Och inte nog med detta - han luktar illa i munnen. Där står han. Hoppandes. Skrikandes. Illaluktades. Och jag kunde inte njuta fullt ut. Är det verkligen såhär det ska vara? funderade jag. Jag har liksom aldrig varit på en riktig konsert förut. Men tydligen inte, tyckte Jakob som tyckte att jag skulle flytta på mig. Men jag ville inte ge upp min plats - inte till HONOM. Jag ville inte stå framför Jakob så att han inte skulle se. Så jag började putta mannen. Först lite försiktigt. Sedan hårdare. Det funkade inte. Gick fram tre myrsteg. Hans mage var inte längre mot min rygg. Men efter fem sekunder var han där igen. Som en irriterande fluga när man försöker sova. Viftar man bort den kommer den direkt tillbaka igen.
Men om jag tänker bort det dåliga, ja, då var det verkligen bra. Coldplay är verkligen sjukt bra live. Jag struntar i alla kritiker, jag skulle ge Coldplay 4 av fem. För de spelade inte en låt jag gärna ville höra. Och så hade jag önskat att de busat lite mer. typ.

Fast det här med festivaler. Oavsett om det är en dag eller en vecka - det är inget för mig. När jag försökte göra mitt bästa i bajamajan för att inte nudda toaringen och läste Djurens rätt lappar på dörren så kände jag bara att nej, här hör jag inte hemma. Jag vet inte ens om jag gillar konserter. Stå och hoppa, bli ihjälklämd mot ett jävla galler, det är inte min grej det heller. Nästa gång blir det nog sittplats för min del.

xoxo