blixten
Inatt var det ingen som snarkade. Ingen som tog all plats så jag tvingas ligga allra längst ut i sängen. Det var tomt och ensamt. Det enda som hördes var en brunstig tjur som ville att hela västragötaland skulle höra hans passionerade kärlekssång.
Jag har en del att göra faktiskt, men just nu står arbetet still. Jag väntar på att tackkortet ska torka och så måste jag ha en skrivare. Hur jag ska försöka leva har jag inte räknat ut än.
I måndags var fam. Dahllöf här, vi åt tacos och berättade Norgehistorier. Elin ska dit ett år, så vi var tvungna att förbereda henne lite. Igår kom mormor och morfar, det var så himla längesedan jag såg dem!
Annars jobbar jag bara. Eller är med Robin. Men denna veckan måste jag försöka fixa lite.
Nu ska jag snart till Ville.
xoxo
Kommentarer
Trackback
