sista dagen på det nya året

Ja, nu sitter jag här. Jag har duschat, plockat iordning och ätit lunch. Jag väntar på att Emsi ska komma, det är ganska ensamt..
Igår packade familjen väskorna och åkte till Falköping för att fira nyår hos fam Dahllöf som vi har gjort... Ja, ända sedan jag föddes. Vi kom dit, jag satte Sally på laddning och väntade. Elin var och jobbade. Så jag hjälpt till med maten. Elin kom hem, vi åt... Ja, det man brukar göra när man är hos folk. Haha, i alla fall. Efter en tuff omgång Buzz följde vi (jag, Johan och Elin) med Gustaf och hans tjej på Avatar.
Vi och tio andra satte oss i den iskalla biosalongen. Det fanns ju ungefär 200 platser lediga, så vi satte oss där det passade oss bäst och så började filmen.
Jag ska väldigt ärlig.
Filmen var väldigt lång. För lång.




Jag tyckte faktiskt filmen var värd dom 85 kronorna och dom tre timmarna jag spenderade i den obekväma stolen. Det var en bra story, jag kände verkligen medkänsla för de blåa infödningarna. Jag tyckte synd om den snygga killen som var rullstolsbunden. Fast han var ju "sin avatar" i två tredjedelar av filmen så det var ju inte så kul. Effekterna var bra, det såg verkligt ut, fast ändå inte liksom. Så var det lite för mycket pangpang döda. Fast jag tycker nog så bara för att jag tyckte så synd om smurfarna, förlåt, avatarerna.
Jag fattade hela filmen också. Det känns skönt, man fick reda på allt. Den var inte så svår att förstå. Kanske för Elin då, men hon sov sig igenom slutet ;)
Men mitt slutgiltliga ord är nog att den var för lång, men samtidigt bra. Inte den bästa film jag sett, men absolut inte den sämsta. Slutet var inte så uppenbart som man kanske skulle tro. Jag trodde det skulle sluta mycket värre. Ett tag ville jag bara gå ut därifrån, jag blev så arg och ledsen. Allt var kört kändes det som.
Den här filmen visar faktiskt hur långt man kan var beredd att gå p.g.a pengar. Och sånthär händer faktiskt på jorden idag, fast kanske inte under sånna här extrema former.
Fatta vad lång tid det måste tagit att komma på den här filmen! Det konstiga språket, miljön, alla hightech-grejor... Det är nog det jag är mest faschinerad över. Hur man har kommit på allting.



xoxo
vardag | |
Upp