12 oktober
Väl där var det kaos då färjan precis skulle lägga till, så vi kom inte fram. Det var bara att slänga upp väskorna på ryggen och börja gå. Vi fick en man som visade vägen och bar vårt handbagage, längre och längre in bland gränderna. Både jag och Amanda var beredda att kämpa för vår liv ifall han skulle sticka med väskorna. Men det gjorde han inte och tillslut kom vi fram till hotellet.
Vi såg till vår förtjusning att det gick turister nedanför vårt fönster, och vi gav oss ut i vimlet. De flesta andra hade en guide med sig som lotsade dem runt, och eftersom det var näst intill omöjligt att hitta här så hade väl det varit smart. Men vi vill klara oss själva - och det gjorde vi! Tur att jag inte var själv ändå, annars hade jag väl irrat runt fortfarande.
I tre timmar var vi ute och tittade i affärer, upptäckte staden och störde oss på försäljare som skulle upp i ansiktet och vifta med vad de hade att sälja. Vänligt men bestämt tackade vi nej de första gångerna, men tillslut så stegade vi bara bestämt därifrån skakandes på våra huvuden. Ingen idé att prata med dem ens.
När vi kom tillbaka var vi trötta, men glada att vi överlevt. Då det inte finns varken trottoarer eller trafikregler så var nog det här det farligaste vi kommer utsätta oss för den här resan.
Värmen var olidlig. Svetten bara flödade utmed ansikte och rygg, så nu var det skönt med en kall dusch(då det inte finns något varmvatten). Det var okej, men vattentrycket var ju inte att hurra för. Har kissat hårdare stråle än sådär, haha!
Jag gillar att bo där vi bor ändå, inte bland de värsta turiststråken. När vi satt och åt förut kunde vi liksom få en liten inblick i hur det är att leva här, bo här. Det är ju DET som är intressant!
Staden i sig var kaotiskt, men så charmig med sina smala gränder och slitna, men väldigt fina, hus. Helt klart värt ett besök!
Nu ligger vi i våra sängar och njuter av lyxen att ha wi-fi på rummet. Så mycket saker jag kommer uppskatta på ett helt annat sätt när jag kommer hem.