26 september
Dagen startade med en gepardpromenad. Eller nej, det går inte kalla det för gepardpromenad. Det kom ett dussin kunder ungefär, alla med kameror som kostade ungefär lika många tusenlappar som den här afrikaresan går på.
De kom inte hit för att gå med geparderna, inte ens klappa dem. Utan för att ta kort på dem.
De var så jävla krävande också. "Vi vill ha bättre bakgrund" "går det vrida på geparden?" "Kan ni ta av selen?"
Jag höll på att gå i taket. De ville så mycket att det tillslut blev skrattretande och till och med geparderna tappade tålamodet.
Vi avslutade med ett "cheetah run". Där får geparderna jaga en "hare" så det får både motion och visa upp hur snabba de är. Så coolt!
Efter frukost hade vi en lejonpromenad med mycket mer hängivna entusiaster för själva djuren och inte bara för foton. Två underbara damer gick efter guiden som en svans och frågade saker, och var helt hänförda av dessa djur.
DEN HÄR SÖTISEN VILL JAG TA MED HEM!
Efter det gick Amanda och vilade det stund och jag gick med på en gepardpromenad till, eller, det var för varmt för att gå så de bara klappade och fotade.
Vi käkade lunch, vilade lite och sedan hade vi ytterligare en gepardpromenad med ytterligare två fantaster. De var helt till sig och både jag och Amanda fick kramar när de skulle gå tillbaka till receptionen.
Det är så fantastiskt för de flesta blir ju helt förtrollade av att kunna vara så nära djuren, att få klappa och se dem på så nära håll. Gå med dem.
Jag ser det ju inte så (tyvärr). Vi kom hit och skulle göra detta i två veckor, och det är fantastiskt absolut, men det blir nog en större wowupplevelse när man bara får träffa dem i en halvtimma. Vi vet ju att vi kan njuta så länge av detta, så vi blir ju lite "vana". Ändå påminner vi varandra varje dag om vad vi faktiskt håller på med! Jag skulle inte byta något mot dessa två veckor jag haft här. Det är lätt det coolaste jag gjort i mitt liv, och kanske kommer göra.