troslund

Tarangire - Vaknade av att dagisbarnen utanför hade musiklektion. Det enda instrument de ägde var en trumma. Det var bara att kliva upp.

Vi duschade, packade det sista och åt frukost innan chauffören hämtade oss och körde oss till en bank så vi kunde ta ut de sista pengarna för att betala vår resa. 

När vi träffat Angus och betalat fick vi träffa vår guide Godlove och kock Alifa, sedan bar det av mot  nationalparken.

Vilken dag det har varit! Innan vi ens hunnit till vårt ställe där vi skulle äta lunch hade vi sett elefanter, giraffer, zebror, gnuer, antiloper... Hur mycket djur som helst, och då hade vi inte ens börjat med själva safarin typ, haha!

Vi åt vår lunch på en helt fantastiskt utkiksplats där man kunde se elefanter bada i floden. Det enda otrevliga var alla apor som sprang runt och försökte stjäla mat, de såg ju direkt ifall guiden lämnade bordet. Då sprang de fram och tog mat ur turisternas matlådor, mitt framför ögonen på dem. De vet att guiderna jagar bort dem, så när turisterna var själva passade de på!

Dagen har, som ni förstår, varit helt fantastiskt. Som allt jag drömt om. Få se alla dessa djur på så nära håll. Fick nästan nypa mig i armen för att fatta att det var en vild elefant som passerade bara några meter från bilen. Kändes som att man satt hemma i soffan och såg på TV.

Sedan fortsatte safarin, såg fler elefanter, babianer, vårtsvin... Ja, allt man förknippar med en safari. Vi hade också turen att få se en gepard med sitt byte och en lejonhane som vilade under ett träd. Och på så himla nära håll, trodde inte det var möjligt! Och vilket fantastisk landskap det är. Fina, fina Tanzania. 

Vi avslutade dagen här på Lake Manyara campsite, jag och Amanda åt pringels och kollade på utsikten medan guiderna slog upp tältet. Sedan har vi ätit kvällsmat och blivit underhållna av akrobater och dansare. Vi har också träffat de två männen vi ska dela bil med resten av dagarna, detta kan minst sagt bli spännande! 

Nu har vi försökt duscha av oss det värsta dammet och lagt oss i tältet. Vi är glada över att det har gått att duscha och att det har funnits ström idag. Det var ju inte säkert det fanns på alla ställen. 

Imorgon ska vi upp tidigt för att kolla på soluppgången. 

Idag har det varit tufft. Långa sträckor, mil efter mil i bilen. Vi skumpade runt i baksätet och för att bli hörd var man tvungen man ropa till varandra. Det är ju inga asfalterade vägar direkt, haha.

Grusvägarna hemma är ju rena barnleken mot det här! 

Det har varit väldigt varmt. Solen steker genom rutan och svetten klibbar. Vi kan inte ha öppet fönstren för det dammar så, ändå är det damm överallt. I näsan, ögonen, munnen. Man har ett tjockt lager smuts över hela kroppen. 

Men skulle inte byta detta mot något. Så fantastiskt att vara här. Får försöka påminna mig själv när tankarna glider iväg.

Det tog väldigt långt tid att nå hit idag, bara att ta sig till nationalparken. På vägen stannade vi vid en utkiksplats över Ngorongoro kratern, och i en jättekikare som stod där, såg vi en noshörning! Och bufflar, alltså 4/5 av "the big five"(som tydligen inte är de snyggaste troféerna som jag trott, utan de mest aggressiva och farliga djuren). Sedan fortsatte resan och jag och Amanda besökte en masaiby, vi dansade, sjöng, gick till skolan, besökte hemmen och handlade. Väldigt intressant! Det är så fascinerande att de ändå väljer att leva så när de vet att det finns "en helt annan värld" bara några mil bort. De var så fina, tog mig i handen när vi dansade, de bjöd verkligen in oss i deras hem och visade oss hur de levde sina liv.

Väl inne i Serengeti sen såg vi såklart en massa djur. Vi kom inte så nära som i Tangerire, men det var fortfarande väldigt bra. Det är ju den här parken som så många naturprogram sänds ifrån. Så häftigt att vara här och se det med egna ögon. Bästa på hela dagen var när vi såg leoparder som låg och vilade i två träd. De var så himla söta, och ryktet spred sig för tillslut stod det trettio bilar runt de där stackars träden (vi fick inte åka nära), alla var på helspänn med sina kikare. De är så himla svåra att få syn på, och vi såg fyra stycken, en mamma och tre bebisar.

Så vi har alltså haft en sån himla tur att vi lyckats se alla av the big five; elefant, lejon, noshörning, lepard och buffel. Det finns folk som är ute i en hel vecka (och ibland ännu länge!) utan att se alla fem. 

Vi firade med pringels och mars.

Det går ganska bra att dela bil. Dock så spelar de in något slags reportage om safari i Tanzania, så väldigt mycket tid går åt till att vänta på dem. De ska filma, intervjua och göra omtagningar. Röka och dricka kaffe däremellan. Filmkameran och mikrofonen åker fram stup i kvarten. Snart är jag och Amanda antagligen med på turkisk tv, haha!

Vi avslutade dagen med en dusch på en allt annat en fräsch toalett, och när vi satt och åt sprang råttorna runt våra bord och letade mat.

Nu ligger vi i tältet igen, och idag sover vi inte på något inhägnat område så det är förbjudet att gå utanför tältet inatt. Kan stryka alla möjliga konstiga djur här, spännande! 

Serengeti - vilken natt. Vi bestämde oss för att gå på toa en sista gång innan vi skulle sova, jag kliver ut först och Amanda kommer efter. Innan hon hinner stänga tältet så ser jag två ögon reflekteras i min lastbilspannlampa (som Amanda så vackert kallar den, den lyser som FAN) och jag hinner bara nämna hyena och Amanda har dykt in i tältet, med mig tätt efter. 

Där satt vi och tryckte en liten stund tills jag försökte lugna ner oss båda genom att säga att det säkert var en hund. Vad nu den skulle göra mitt i Serengeti. 

Resten av natten var tufft. Amanda hade det nog dock värre än mig. Jag vaknade när jag hörde djuren gå utanför och när de bråkade över gammal mat, annars kunde jag sova ganska bra. Amanda däremot vaknade varje gång jag rörde mig, och hon lös med pannlampan på mig för att försäkra sig om att det var jag. Tur att jag hade min sovmask, haha! 

Vi började dagen tidigt och gav oss iväg redan klockan sex, såg på soluppgången och sedan satte vi fart. Vi såg massa djur idag också, men det är så långa sträckor att åka hela tiden, så man blir lite mätt. Vi såg i alla fall en massa lejon, och idag kom vi riktigt nära. 

Vi åkte också till en "hippo pool" där det bodde massa flodhästar. På vägen tillbaka till campet såg vi krokodiler också. 

Det ska bli så intressant att googla på "vår" reporter. Vad han är för någon människa. Han har ju inte direkt koll på djur och natur över huvudtaget, så vi är förvånade över varför han ens gör ett reportage om det. Tex så var vi typ två meter från en flock lejon med bilen när han ställer sig framför kameran och börjar prata ashögt. Och nu när sett alla big five så har han blivit helt besatt av att se en jakt. Igår ropade han åt guiden att stanna bilen. "jag tror vårtsvinet kommer attackera gasellerna!" Och vår fina, tålmodiga guide sa lugnt att nej, vårtsvin äter inte kött och så kunde vi köra vidare. 

Efter vår brunch packade vi bilen och begav oss mot Ngorongoro. På vägen som kallades "en afrikansk massage", eftersom den var så jävla guppig. Kunde inte annat än att hålla med. Damma gjorde det också, så när vi kom hit till campet snöt vi ut halva Serengeti. 

Vi har haft lite problem med vår bil också, den startar inte ibland så vi måste puttas igång. Ibland gör vi det manuellt , (inte jag och Amanda för det är tydligen inte kvinnogöra), bland blir vi påputtade av andra bilar. Jag är i alla fall väldigt tacksam att det är så många bilar i omlopp hela tiden, så man inte behöver vara orolig att bli sittande någonstans.

När vi äntligen kommit fram till campet och klivit ut bilen så ser vi en elefant utanför köket. En helt vanlig dag i här, haha! Den kom tillbaka en gång till här under kvällen, väldigt stor!

Nu ikväll har vi njutit av en ganska så varm dusch, lite god mat och vi har haft väldigt trevligt med våra två medpassagerare. Inatt sover vi inte heller i något inhägnat område, men det går två beväpnade vakter runt här. Och om de hör att man öppnar tältet kommer de och eskorterar dig till toaletten, känns skönt. Dock är det inte direkt några toaletter här, utan mer ett hål i marken. Som en toalett utan stol, det går och spola och allt men man får sitta på huk. Lite bökigt. Men det finns ström. Man kan inte få allt här i världen. 

Ngorongoro - jag hade lite svårt att somna igår, så när Amanda puttade på mig hade jag bara slumrat till. Tältet skakade, det stampade och frustade utanför. Man hörde gräs repas. 

En flock med zebror hade bestämt sig för att äta precis utanför vårt tält, och vi blev genast klarvakna, gjorde ett liten öppning i tältet så vi kunde titta ut och fridfullt se dem gå och beta. När de blev skrämda av något och gick iväg så passade även vi på att gå på toa en sista gång. 

Så startade den sista safaridagen, men sikte på noshörningar. Vi ville så gärna se en på lite närmare håll. 

Vi åkte runt i timmar, såg massa djur och de var väldigt nära bilen. Till exempel så korsade en stor lejonhane vägen precis framför oss när vi kom åkande, så mäktigt. 

Såg vi någon noshörning då? Ja, vi tror det. Amanda fotade och jag satt med kikaren, och vi tyckte vi såg en, men kunde inte svära på det. Den gick och betade och var väldigt långt bort ifrån bilen, så det kunde varit en flodhäst också. Inte ens Godlove vågade säga vad det var, och så plötsligt lade den sig ner i det höga gräset och så var den som uppslukad av jorden.

Vid halv ett så åt vi lunch och sedan åkte vi tillbaka till Arusha, det tog några timmar. Det var himla skönt att åka på en asfalterad väg för omväxlingens skull.

Det var jättetråkigt att säga hejdå till vår Godlove och Alifa. Det  är något jag glömt bort, hur lätt det är att man träffar härligt folk som man sedan aldrig kommer träffa igen när man är ute och reser.

Vi har verkligen varit hur nöjda som helst med vår safari, och det berättade vi för dem.

Bästa parken var nog den första, Tarangire, för där fanns det verkligen djur överallt. Och så kom man dem väldigt nära, vilket såklart är en fördel. Det finns ju en charm i att sitta och spana med kikaren också såklart, men det är något speciellt när alla dessa djur bara går några meter ifrån en. 

Att komma till hotellet var som att kliva in i himmelriket. En fräsch, lång, varm, dusch och ett ordentligt mål mat gjorde oss till nya människor. Fanns till och med tv på rummet, det har vi inte haft på tre veckor!