troslund

Jag kliver in hos tandläkaren med Robin efter mig. Vet inte i vilken lucka jag ska ringa på och beklaga mig för tanten. Robin väljer. Jag är ursinnig. Men min servicesida kommer fram, jag beter mig professionellt. Yrkesskada. Jag vill skrika, gapa och be dem fara åt helvete. De har gjort fel och allt är deras fel. 
Jag får en akuttid men snart kommer jag ut i väntrummet igen med sänkt huvud. Tre månader till. 
Mina tänder är fucked up och jag ska få räls. Igen. 
Jag är glad ändå att det hände nu. Jag fick ha mina perfekta tänder i fyra år(?). Jag fick ha dem under gymnasietiden, när jag träffade Robin och vid studenten. Nu kommer jag känna mig som 15 år igen. Ont i tänderna, kinderna, huvudet. Kan bara äta vissa saker, måste rensa efter varje måltid. Allt för att de inte kan göra något rätt. Jag saknar min gamla tandläkare.
Trots mitt fruktansvärda nederlag i livet (ja, ilandsproblem big time) så mår jag fint. Jag var inte alls ledig i helgen, jobbade igår. När jag kom hem träffade jag Ville, fikade, bakade och sedan åkte jag och sa hejdå till Flisan. Tråkigt, tomt. Tur att Sarah inte bor långt härifrån. 
På kvällen skypade jag med Lojsan, det var hur skönt som helst att få se henne, prata lite med henne om allt. En och en halv timme tog det innan vi hunnit få ur oss allt vi missat under tiden hon varit borta. Mina öron gjorde ont efteråt.

Nu är jag ledsen och borde väl kalasa på allt som jag inte kommer få äta från och med nästa vecka. Men jag måste vara stark.