troslund

Förkylningen vill inte ge sig, och jag måste jobba. Jag måste bli frisk och göra massa saker innan vi åker. Det är kaos i hela huvudet och det är jobbigt, vi har liksom väntat för länge innan vi har tagit tag i allt som ska göras.

Så dog Kosen(Robins bil) när vi skulle panta burkar i torsdags. Vi trodde det var en säkring, men tydligen är det något värre och han har rullat sin sista meter. Veta att man är i stort behov av bil när man kommer hem sen är inte superkul. Inte heller när man har varit borta och spenderat pengar i tre veckor. Sånt är det härliga livet.

Sedan fortsätter bara oturen. Livet går emot mig. Mamma är snäll och fixar en GPS, men den saknade tyvärr USAkarta, så den köpte jag. Så funkar det inte ladda över den. Blir något stopp, så måste komma in på min mejl och fixa. Så kommer jag inte in på mejlen p.g.a det där säkerhetsskiten de kör med nu. 

Jag trodde helt ärligt jag skulle gå upp i atomer. Inga svordomar i världen var nog för att beskriva min ilska. Så nu hoppas jag att all otur händer INNAN vi åker, och allt bara flyter på som det ska sen. 

Jag har börjat kolla på LOST igen. Väldigt bra, varför har jag inte gjort det tidigare? Det jag kommer ihåg mest från serien har ju typ redan hänt, så jag undrar vad som händer i de andra fem säsongerna?

Nu ska jag försöka sova och vila mina stackars tankar. Sover lite dåligt nu, är det inte jobbigt att andas vaknar jag av en dröm eller att jag måste kissa. Kul.