troslund

Wi-fit här på projektet är inget att hurra för, så jag skriver blogginlägg varje dag men kanske inte kan posta dem, men lovar att lägga ut dem så fort jag får internet. Så det kanske kommer tre på samma dag, och sedan inget på en vecka. Bara så ni är förvarnade. 

Det har varit kallt inatt. Så himla kallt. Var helt chockad imorse när jag var tvungen att ha på mig min fleecetröja. Och jag har inte sovit så mycket, för lejonen har väckt mig massa gånger. Men det blir väl så när man inte är van, att man vaknar ofta. Trevligare att vakna av det än av väckarklockan i alla fall, haha!

Vi gick upp halv sju, och vår första arbetsdag kunde starta.

Arbetssättet är ju väldigt olikt det man är van vid. Morgonmötet var inte direkt något möte mer kolla vad som händer på facebook och det är så mycket folk för det lilla som ska göras. Ändå tar saker så himla lång tid.

Medan Jessika, den andra volontären, gick promenad med geparderna, så fick vi en ordentlig guidad tur på området - speciellt bland alla inhägnader. Väldigt mycket att ta in, massa nya namn på guider och djur som ska kommas ihåg och mycket information om allt möjligt som kan vara bra att veta här på projektet.

Efter det åt vi frukost, sedan skulle vi städa inhägnader. 

Som sagt, dålig effektivisering här, eller i alla fall så olikt vad man är van vid. Amanda stod på knä och skrubbade vattenhoar medan två guider stod och tittade på. Jag hade spaden, så en guide gick framför mig och pekade på vad jag skulle plocka upp. 

Det var himla bra att Jessika var med och berättade och visade så man vet det nu. Där gick vi, sex personer och städade litegrann, och det tog längre tid än om jag varit själv, haha. Jag blir ju lite otålig när folk är långsamma, eller det inte händer saker, så jag måste verkligen anpassa mig till detta, helt nytt för mig. Men också väldigt nyttigt.

Efter det gick vi till geparderna för att lära känna dem. Vi fick klappa dem och fick lite info om vad de hade för personligheter och sådär. Så himla häftigt att sitta bredvid en stor spinnande jättekatt! Lite annorlunda mot Sigge och Molly, haha! Man har ju verkligen sådan respekt för dessa djur, de är ju jättestora och verkligen byggda för att jaga och döda, och så satt vi där som ingenting. Helt fantastiskt att få komma de så himla nära. 

När de inte alls hade lust att gosa längre så gick de därifrån, och då satt vi bara och pratade tills det var dags att äta lunch. Man blir så bortskämd här, för maten står på bordet när man kommer och dukas av när man är klar. Man behöver inte göra någonting.

Efter lunchen vilade vi någon timme för att sedan ta med de minsta lejonen på en promenad i det vilda. Vi fick först en genomgång i hur man skulle bete sig, och blev utrustade med en pinne. De var inte alls som geparderna utan här var man tvungen att vara mer på sin vakt då lejon är väldigt dominanta och gör lite som de vill.

Men så helt plötsligt, så sitter jag där och kliar ett lejon på magen. Så himla stört. Så himla fantastiskt.

När vi gosat lite så gick vi en runda och de fick leka av sig. Man är inte så jäkla kaxig när två lejon kommer rusande emot en alltså, haha! Jag vågade i alla fall gå och hålla en av dem i svansen.

Det har varit väldigt varmt idag, så det är allt vi har gjort. Vi åt kvällsmat och sedan gick vi till rummen för att duscha innan det blev alltför mörkt. Vi har nämligen strömavbrott 8 timmar om dagen, så nu ligger vi med pannlamporna på. 

Vårt rum, eller hus rättare sagt, att stort och fint. En sak är bara att kände inte vi varandra tidigare så lär vi göra det efter två veckor här iaf. Det finns nämligen ingen dörr till toaletten. Och man ser rakt in på toaletten om man står utanför, lite jobbigt när man vet att säkerhetsvakter patrullerar i området på kvällar och nätter.

Det är också något som är så annorlunda. Säkerheten. 

Vi har ett signalhorn på vårt nattduksbord IFALL det skulle dyka upp något vilt djur eller okänd person. Men ingen fara, vi är säkra här på projektet.