21 september
Första aktiviteten var lejonpromenix med de lite större lejonen, och jag höll min första genomgång. Det är ju typ samma som geparder, och vi vet ju vad vi ska säga, men det är ändå nervöst! Det var en stor grupp idag också, och när man väl står där med lejonet och liksom ska förklara väldigt viktiga saker, på engelska, ja.. Då kan nog de flesta komma av sig lite.
Efter frukost hade vi en geparpromenad, bara en kund så hon var överlycklig. Fick lite feedback av guiderna vad jag ska tänka på när jag har genomgångar, men de tyckte jag var duktig och de tyckte jag var bra när jag promenerade med geparderna. Alltid lika roligt att höra!
Innan lunch skulle vi följa med och hämta en död åsna vid styckplatsen, men jag klarade inte det. Inte på grund av den döda åsnan, utan att den låg i en vagn som drogs av två åsnor. Som, vad ska man säga..? Uppenbarligen inte hade något härligt liv.
Jag började gråta och fick gå därifrån. Är det något jag verkligen inte klarar av så är det när djur lider. Och detta var så tydligt att de här djuren inte blev behandlade väl.
Efteråt bad Martin om ursäkt för vad jag fått se och han hade pratat med mannen som hade åsnorna, det var såklart fler än jag som hade reagerat. Det var väldigt fint gjort tyckte både jag och Amanda.
Istället gick vi och Martin till de små lejonen, städade deras vattenho och vattnade lite i deras inhägnad så det skulle bli svalt på marken och så inte träden skulle torka ut. Vi var där ett tag och Amanda fick riktigt fina bilder på både mig när jag städar, haha, och lejonen. Martin är nog en av de guider som vi tycker bäst om. Han är så bra med djuren och han tar sig tid med oss. Som idag, så sa han att vi skulle stanna kvar i inhägnaden och ta kort.
Efter lunch så sov vi gott, och eftermiddagen har varit lugn och skön. Vi satt i ökenlonas inhägnad med en av guiderna, Lunda och vi fick också klappa Lynx, den enda av dem som är tam. Hon var ändå jäkligt oberäknelig och Amanda var nära på att få sig en klo i låret. Lunda berättade att de är få volontärer som får klappa dem, så det var ju lite coolt ändå!
Efter det så matade vi geparder. Det är ett ganska tungt jobb. Bära allt kött (det är ingenting nu när man har styckat en hel åsna) och sedan kasta de över stängslen till djuren. Varken jag eller Amanda orkade kasta över de högsta stängslen, men till de andra gick det bra.
Nu sitter vi i köket och hoppas på att vi får ha strömmen kvar ett tag till. Idag fixade Cliff vår dusch också, så det ska bli härligt att duscha varmt.